Den dåliga uppdateringen beror på att Nisse fått vila en vecka. Jag har tyckt en tid nu att han känts lite ofräsh. Han har inte riktigt velat bjuda framåt och varit väldigt okoncentrerad och i och med att jobbade väldigt mycket en vecka och kylan som var så fick han vila och när jag började rida honom igen så var han som ny. Nu har jag ridit honom i 1,5 vecka och han känns kanonbra varje gång. Inte alls lika stressig heller som han var tidigare. Nu väntar och lyssnar han på vad jag vill. Sen är han ju sitt pigga glada jag som vanligt. Lotta tror att han behövde få återhämta sig lite och just för muskelbyggandets skull så var det välbehövligt.

En tråkig sak som jag skäms lite över är att jag kommit fram till att jag tror han har fått mugg. Usch, va usel jag kände mig när jag kom fram till det. Han har ju gått med det ett tag, men jag har inte förstått bättre. Men som tur är så fick jag råd och hjälp av allas våran Lotta. Så nu smörjs han med salva varannan dag och förhoppningsvis ska det hjälpa. Han har ju inte ont och inget besvär mer än att det är som "skorv" på vissa ställen på benen, bl.a. där gamla sår varit. Håller tummarna att det försvinner.

Något positivt är att han börjar kännas allt jämnare i sidorna och jag tror det har att göra med att jag stretchar honom VARJE gång jag ridit, både fram och bak. Och så masserar jag med blue loition.

I dag följde underbara Sara med oss in till SORF och assisterade vid hoppningen, samt agerade fotograf (hon är en jäkel på att fota!). Vi byggde upp en linje med två räcken (70cm) och fyra galoppsprång emellan efter ena långsidan och ett enstaka hinder på andra sidan uppbyggt med sockerbitar. Sockerbitshindret var där för att vi skulle kunna hoppa det några gånger först eftersom vi inte hoppat på en månad. Vi kom i galopp på allt eftersom jag vill lära honom av med travhoppandet. Han hoppade med glädje kan jag säga, nästan lite för mycket till en början. När han var mitt över hindret dök han och rusade fram som en furie. Efter några gånger gav han sig. Sen gick vi på linjen och han hoppade hur fint som helst. Rev en enda gång och det var på första hindret i serien. Vilket var mitt fel eftersom jag var dålig att visa honom hindret i tid. Började med att hoppa det första sen lägga en liten volt och komma tillbaka och hoppa det andra hindret för att inte riskera att han stanna eller sprang på sidan. Det funkade, han blev paff och la volten och hade då inget att säga till om när vi styrde på det nya hindret.
När vi gjort det en gång så behövdes det inget mer. Sen hoppade han linjen lätt som en plätt. Men när jag vände och kom i andra varvet  blev jag lite för kaxig och ramade inte in honom tillräckligt vilket gjorde att han sprang på sidan av andra hindret. Men det var också enda gången det hände. Till sist höjde Sara upp ett av hindren först till 80cm och när vi hoppat det några gånger utan anmärkningar så höjde hon det till 90. Hoppade det kanske 3 gånger utan problem. Hade en bra bit till godo kan jag säga och det kändes som att han knappt behövde ta i.
Något annat som jag också kände i dag var att han kände mycket mer lyhörd på bettet och inför varje hinder så väntade han vilket gjorde att han kom riktigt bra nästan varje gång.

SÅ HIMLA NÖJD!!!























Några av alla SUPERFINA bilder som Sara tog!