Jag tog en kort tur med Nisse i går kväll i hopp om att vi skulle hitta den borttappade tappskon. Men det verkade som att någon annan hittat den före oss. Hittade varken gummisula eller sko. Red barbacka, med repgrimma och två grimskaft som tyglar, helt kravlöst bort till det andra fågeltornet där vi vände och red hem över. Lite smått besviken över att vi inte hittade skon. Men sånt är livet.

Hovis har varit och slagit på en ny sko nu på eftermiddagen och eftersom att jag jobbat 7-20 i dag orkade jag inte rida. Så jag sa åt Sarah att hon fick rida honom om hon ville, vilket hon skulle göra. Hon skulle återkomma med rapport senare.

Måste bara nämna att jag har världens bästa hovslagare också. De tidigare jag har erfarenhet av har varit, hur ska man säga, lite opålitliga. Dom har varit sena eller tidiga, kanske inte kommit, svåra att få tag på o.s.v. Men Jörgen Sjödin kan man lita på i ur och skur. Eftersom att det var söndag i går ville jag inte ringa och störa Jörgen utan jag tänkte vänta tills i dag, men så skrev jag på facebook helt allmänt på min status att Nisse fått en tappsko och då får jag en kommentar lite senare av Jörgen att han skulle komma och slå på den i dag. Helt kanon! Dessutom bokar vi ett nytt datum och en ny tid varje gång han kommer och skor så jag kan boka in ledigt med jobbet så jag kan finnas till hands under skoningen, även om det inte behövs. Har hänt att han skott dom fast ingen annan varit hemma heller. Då tar han in dom och skor dom och släpper ut dom. Jörgen, du är en pärla!

Onsdag: Lotta-träning. Får se om det blir hoppning eller dressyr.
Fredag: Hovis kommer och skor hästarna
Har även tagit kontakt med en equiterapeut som ska komma och kolla och gå igenom Nisse någon dag. Inte för att det är något som känns konstigt utan mest bara en rutinkoll.