I dag red vi runt Gussi och det verkar som att nattens vila har gett resultat alla redan. Han var inte alls lika trött som tidigare utan hade en hel del enegi att göra av med på arbete. Försökte oss på lite mer samlad galopp här och där och ibland orkade han helt enkelt inte och bröt därför av till trav. Stärka, stärka, stärka. Han fick klättra och det verkar han gilla. I slutet var han riktigt fin och avslappnad och inte alls lika tjaffsig som tidigare.

Från och med nu kommer han få stå inne på nätterna så han får vila och förhoppningsvis få tillbaka orken och motivationen. I dag har jag även funderat en hel del på en dag som jag aldrig vill ska komma men som jag vet kommer komma. En dag när Nisse kommer lämna mig. Jag vet inte hur jag ska tackla den dagen och jag kan inte ens i närheten sätta mig in i hur det kommer kännas. Därför vill jag ta vara på varje dag vi har tillsammans. Nu är ju inte Nisse den typen som gillar att mysa, men det kommer bli mer pyssel och mys. För man vet aldrig hur morgondagen kommer se ut. Filosofiskt va?