Jag trodde jag skulle dö när jag kom i ridhuset i dag. Det var hinder överallt och i kombinationer jag inte trodde vi skulle överleva. Jag har än en gång gjort en "fin" ritning över hur hindren stod, på ett ungefär i alla fall.


1. Ett hinder med två blåa plankor (Nisses fasa)
2 och 3. Vanliga räcken
4 och 5. Två små kryss som hoppades studs
6. En oxer med en vattenmatta emellan hindren
7. Ett smalt hinder med en Agria-skylt under
8. En oxer med en stor röd låda under
9. Ett räcke med två sockerbitar under

Vi började med lite lägre hinder men min och Nisses slutgiltiga höjd var 80-90 någonstans och något enstaka på 1m.

Övning 1: Det första vi skulle göra var att rida på en S-formad linje på hinder 1-3. Till en början skulle vi komma i trav och efter varje hinder skulle vi landa i galopp och lägga en liten volt och sedan bryta av och fortsätta i trav till nästa hinder. Efter att vi gjort det några gånger skulle vi komma i galopp hela vägen och utan volter.

Nisse tyckte det första hindret var skitläskigt eftersom han är livrädd för dom blå plankorna. Han stannade då fick han gå fram och ställa sig framför hindret, stå still tills jag sa annat, rida tillbaka och komma igen. Då hoppade han och herre min skapare vad han hoppade. Det var liksom allt eller inget. Jag förstår i och för sig vad det beror på och jag har bara mig själv att skylla. För det första har jag inte hoppat sen i början på november och förra månaden fick han vila en hel del och det gjorde honom crazy i dag. Han var som en furie som for fram. Vi tog oss igenom övningen fast det gick i tvåhundra knyck. Dom andra två hindren hoppade han som ingenting. Det som var lite struligt var att han var så himla stark och låg på i handen och jag hade fått pälsglans på handskarna så tyglarna bara gled ut och blev långa hela tiden. Nästa gång ska jag ta dom flätade tyglarna för dom får jag ett mycket bättre grep med. Hade ett vanligt tredelat bett i dag, men nästa gång blir det det tredelade eggbettet. Funkar bättre på honom när han blir så där stark. När vi gick över till galoppen så gick det fortfarande undan men han hoppade allt utan att tveka och landade i rätt galopp varje gång.

Övning 2: Den gick ut på att vi skulle komma på hindren 4-6. Vi fick välja om vi ville komma i trav eller galopp. Studs mellan 4 och 5 och sedan två galoppsprång till hinder 6.

Kryssen var låga och jag förstod att det skulle gå bra, men oxern var desto högre och när det blir ett glapp så där så blir jag lite orolig för då får han space att försöka kasta sig. Dessutom låg ju den förbannade vattenmattan där emellan och den "ostkrokade" han sig förbi varje gång vi red förbi det hindret. MEN han hoppade det. Första gången kom jag lite väl sakta men jag tänkte att det var bättre att han hoppade linjen än att det blev nå tok. Så kryssen nästan bara travade han över och när vi kom över sista krysset kramade jag om och ramade in honom ordentligt så han inte skulle kunna smita och han hoppade för kung och fosterland. Vi landade, han racade och bockade lite. Men jag hörde Lotta i huvudet "Upp med huvudet! Upp med huvudet!" och han hade ingen chans att få av mig (även om det inte är syftet). Vi gjorde det några gånger till och jag kom endast i trav då jag kände att jag inte ville utmana så mycket och han var jätteduktig.

Övning 3: Då skulle vi komma på ett smalt hinder för känna att vi hade kontroll och kunde få dom raka.

Nisse gillade INTE Agria-skylten! Han backade och backade och backade, medan jag manade framåt. Till slut fick jag honom att gå fram till den, stanna tills jag sa till och då kunde vi lägga en volt och komma på den i trav. Och tack vare att jag kommit på vikten med att ha skänklarna på plats hade han ingen chans att smita. Han tvekade och kollade av mig om jag verkligen var med och det var jag så då drog han på och hoppade! Hurra för min lilla pålle som knappt kunde gå över en bom för ett år sedan utan att kasta sig och sticka. Även det här gjorde vi några gånger och jag kom i trav och landade i galopp, tyvärr i fel många gånger.

Övning 4: Vi skulle komma på hinder 7-9. Hoppa 7, runda 6 och komma på 8 och 9. Och Nisse är skeptisk till alla nya hinder. Har han hoppat det en gång så är det ingen fara, men innan man har gjort det så är han otroligt fessig av sig. Gäller som sagt att rama in honom ordentligt och hålla sig lugn. Sen kändes hindren så otroligt höga för att hoppa dom första gången så jag bad om att få hoppa hinder 8 och 9 en gång först och att hon la ner den bakre bommen på oxern. Så när det var min tur började jag med att gå fram till oxern, låta honom titta på lådan, lägga en volt och komma på dom båda hindren. Egentligen hade jag tänkte hoppa 8 och sedan lägga en volt och hoppa 9, men när vi hoppade 8 hade han för det första sån jäkla fart så jag han inte med någon volt och sen sög han tag i 9 och hoppade det superlätt. Inte den minsta tvekan. Sen kunde jag komma på 7,8,9. Även det gick bra.

Övning 5: Blev att vi gjorde bana av det hela och den gick så här; kryssen, oxern, s-linjen, smala hindret, oxer och räcke ut.

Första gången vi kom så sprang han på sidan första gången på hela träningen på oxerna efter kryssen. Men jag red igen och kramade om med skänklarna och han hoppade. Sen gick det lite väl fort på s-linjen så jag fick lägga några volter här och där, men han hoppade allt och Hannah tyckte vi skulle vara riktigt nöjd och på de två sista hindren kändes han mycket lugnare och finare. Han hade tyvärr lite för mycket energi i dag, fick han aldrig att lugna ner sig riktigt. Men det beror ju som sagt på att han vilat mycket i december.

Summering: Jag är jättenöjd med tanke på i vilken kondition vi är i och bara det att han hoppade alla hindren känns ju kanonbra! Vi är absolut på väg åt rätt håll! Och att han har slutat med att sticka på sidan, kasta sig och grisnita är så sjuk underbart. Dagens pass höjde verkligen mitt självförtroendet och nu vill jag inge hellre än att träna hoppningen och komma igång! Längtar efter Lotta-träningarna. Hannah i all ära, men det finns ingen som Lotta. Nisse och jag skulle aldrig ha varit där vi är i dag om det inte hade varit för Lotta och därför var det första jag gjorde när jag kom hem att skicka ett sms och berätta om hur duktig Nisse varit och hur bra det kändes. För är det någon jag verkligen ser upp till och lyssnar på så är det Lotta. Min guru!
Det enda jag egentligen känner var lite tråkigt var att han var så himla stark och på, men som sagt så är det enbart mitt fel så nu ska jag börja köra i gång med honom ordentligt igen så vi får någon ordning på farten.