Hoppla!
I går söndag var jag upp på SORF och kollade på när Alex Idehäll höll i hoppträningar för olika grupper. Herre jösses vilka hinder! Jag hade träningsverk när jag åkte därifrån då varje gång en häst hoppade, "hoppade" jag. Jag tycker det är mycket lärorikt att titta på träningar, alltså inte bara att rida själv, utan att stå på sidan se hur andra gör. Har lärt mig mycket av just det.
Hoppsugen blev jag så jag och Rebecca lastade pållarna och åkte upp. Innan jag åkte från träningarna så bad jag dom lämna framme fyra hinder som jag och Rebecca sedan kunde använda.
Kände av honom och han var jättefin i både skritt och trav. Jag provade dessutom det nya bettet och jag är supernöjd med det. Måste väl prova det ett par gånger till innan jag kan säga något egentligen. Men jag köpte ju det just för att han blir så stark vid hoppningen och jag tyckte han funkade superbra på honom i går i alla fall.
Det är ett hörn i ridhuset där han han ser spöken, i det hörnet man går in och ut med hästarna. Där blev han lite spänd och okoncentrerad varje gång vi passeade där. Han vill gärna ställa sig och titta på dörren i hörnet och jag vet inte om han är rädd eller om han vill att det ska komma in en häst. Knäpp är han i alla fall. Gjorde några galoppfattningar och det gick si så där. Höger var så där jobbig igen och han fick springa igång lite, vet däremot inte om det beror på nå sviter av fredagens löpning.
Jag la upp hindren på 65, 70, 80 cm och det sista vet jag inte vad det var. Kanske 60 cm? Hade sockerbitar under det. Hoppade hindret på 70 cm några gånger i trav och galopp och han hoppade det på första försöket, men rev dock. Sen hoppade jag dom andra hindrena några gånger. Första gången vi kom på sockerbitshindret så stannade han, men det var enda gången under hela tiden. Sen sprang han på sidan några gånger när vi red en linjen 1-3. Efter sockerbitshindret så blev han stark och jag var för sen med mina nya ytterskänkel och då passade han på att slinka ut på sidan. Gjorde om några gånger och han var riktigt duktig. Med tanke på hur han var på Hannah-träningen så var han som en ny häst, hyfsad lugn och sansad med öronen framåt för det mesta. Hoppade hindren 4,2 och 1 några gånger också och det gick också super! I början när jag hoppade Nisse så var han mycket nöjd om och när vi kom över ett hinder. Ett hinder var tillräckligt. Nu känner man hur han söker vidare som "Vilket ska vi hoppa nu?" och så styr man och han suger tag. Man måste ju självklart vara på sin vakt men ramar man in honom hoppar så gott som alltid nu. Är så nöjd med honom! Bara hoppas det fortsätter gå lika bra framöver.
Har även anmält oss till markarbetsträning på lördag för Guggi. Längtar!
Skritt på sin höjd
I lördags tog Nisse och jag en skrittur eftersom att fredagen mest bestod av trav och galopp längs flygvägen. Och i dag för första gången på länge så provade vi att rida runt Lugnet. Det har ju kommit så mycket snö där och det har inte gått att gå där på jag vet inte hur länge. Men nu har det töat och fryst och sen har skotrarna åkt och packat snön också. Det gick alldeles utmärkt. Vi red till det andra fågeltornet och sen vände vi och red hem. En rätt kort tur med andra ord. Tog oss kanske en halvtimme men som sagt hade han sprungit en hel del dagen innan.
"Vid Flygstadens busshållplats tog friheten slut"
Allt gick bra och dom hade som tur var travat fram på gång- och cykelbanan. Nimbus hade trampat lite på sig på ett ställe men det var väldigt ytligt och Nisse hade inte ett märke på sig, dock hade han tappat en sko. Så jag kastade mig på telefonen och skickade ett sms till hovis i hopp om att han skulle vara i stan (han är inte här ifrån). Och efter ett tag så ringde han upp och sa att han hade en lucka om en timme. Så när jag kom till stallet för att kolla hur det gick för honom så hade han redan varit där och slagit på den. Ibland ska man ha tur i oturen.
http://helahalsingland.se/soderhamn/1.2648976-hastar-pa-rymmen
En annan rolig sak var att när jag slutade jobbet fick jag ett sms om att jag hade ett paket att hämta ut nere på macken. Åkte dit och hämtade ut det och det var Pessoa-bettet! Men eftersom att hästarna hade sprungit och härgat nog den här dagen uteblev ridningen. Dom fick stå inne resten av dagen p.g.a. att hagen såg ut som plockepinn. Men när jag kom nu på kvällen hade fantastike Hans fixat det. Däremot var inte dagens motgångar över. När jag kom hem och skulle precis hoppa in i duschen ringer Rebecca och säger att "vi har problem" och tankarna bara snurrar i huvudet och jag hinner tänka "inte igen!". Men så säger hon att Hans och hans pappa hade varit och hämtat en "hö-bal", men när Rebecca kom ut så visade det sig att det var en halm-bal. Jippi! Fick kasta mig i bilen, åka och hämta transporten och åka upp till Anna och låna lite av henne. Sen kunde jag äntligen åka hem.
Har hört rykten att det här kommer hamna i tidningen...
En kortis
Pessoa Magic System
Nisse och Nibbe
Nisse slutar som sagt aldrig att förvåna mig. I dag red jag baklänges runt Öster och Broberg. Och hästen var suverän. Nu är det så här, jag är inget proffs och inte Nisse heller. Vi är två glada amatörer och även om jag ridit i många år betyder det inte att jag kan allt och är jätteduktig. Jag lär mig nya saker varje dag och ingen är gladare än jag över att vi båda gör framsteg. I dag så klickade traven! Han gjorde superfina övergångar och jag har haft väldigt svårt att samla honom och det många gånger blivit så att jag låter honom springa i väg litegran i traven och i och med det blir det svårt att sitta ner men i dag bara hände det! Han flöt i väg i en helt underbar samlad och lätt trav. Jag var noga med att inte låta honom springa i väg och det var helt otroligt. Jag var tvungen att lägga upp stigbyglarna och prova och jag satt mjukt och studsade inte det minsta. Jag ställde honom åt båda håll och han bara trampade på så lugnt och fint framåt. Ja, jag var alldeles rörd. Klappade och berömde och för att vara på den säkra sidan provade jag några gånger till och det funkade lika bra alla gångerna. Kära Lotta brukar alltid säga "vi tar det engång till för ibland har man tur". Hon menar att man ska kontrollera att det hände för att man gjorde rätt och inte för att man hade lite tur vilket jag tycker är ett superbra tips. Jag var supernöjd med min lilla kille och varje gång jag tittade på honom i hagen slog hjärtat ett extra slag, det kommer det alltid göra för honom.
Nibbe gick det desto sämre med. Nimbus är inte van att rida ut själv och är därför ganska spänd för allt och alla. Vi red runt Klossdammen. Det började när vi kom till Annas hästar så kom det en kille med en barnvagn och en liten kille på pulka och den var ju läskig. Han blev spänd, mer än så var det inte. Sen när vi skulle under första viadukten hade vi ju lite otur för precis när vi skulle gå under så kom en stor lastbil och körde över och då blev vi som en pinne igen. Samma sak som jag provade på Birk i går provade jag på Nibbe i dag, just det där att ställa i från det läskiga och det funkar hur bra som helst. Provade även på Nisse när vi passerade traktorer. Handlar mycket om att arbeta dom och få dom att koncentrera sig på något annat än det där läskiga. Nimbus och jag provade trava och det kändes rätt hopplöst och efter att jag ridit klart var jag tvungen att höra med Rebecca hur hon brukade uppleva honom och jag fick det bekräftat att vi upplevde samma sak. Han bet tag i bettet och körde upp huvudet. Nu har Nimbus en lugn trav, men otroligt långa kliv så det känns väldigt vingligt och när han biter tag på det där sättet så är det rätt omöjligt att göra något åt det. Men så fort jag kom ner i skritt så kunde jag få honom hyfsad framåt och i form. Sen försökte jag ställa honom och hela tiden så upplevde jag att han ville gå lite lätt ställd åt höger så jag försökte ställa åt vänster och där bet han gärna tag och blev väldigt tung. Nu red vi bara en kort sväng och jag kände mest på honom, mycket mer än så han jag inte. Galoppen är dock gudomlig, luftig och fin!
PisseNisse och Birk
I dag har jag däremot tagit igen gårdagen genom att först rida Birk, en jobbarkompis unghäst som hon har problem med och sen Nisse.
Birk är en, som L säger så fint, "gatukorsning" mellan halvblod och kallblod. Jag skulle vilja påstå att han ser ut som ett halvblod men beter sig som ett kallblod. För ungefär ett år sedan började jag hjälpa L med honom och vi fick ganska bra ordning på honom. Sen hände det en massa saker och ridningen blev åsidosatt och Birk tappade det vi lärt honom.
Han har lite fasoner för sig och har skrämt sin ägare. Birk tar gärna en liten mumsbit om han får chansen och att bli borstad i svansen är inte heller någon höjdare så då viftar han gärna med bakbenen. L påminde mig om att hon hade sviter än i dag efter den fina lårkakan han gett henne. Sen ska han tydligen löpt amok med både ägare och andra ryttare. Då ringer man mig, orädd och envis som fan själv! Och sen ÄLSKAR jag ju utmaningar. Jag vet inte om det är en för- eller nackdel, men jag är totalt orädd för att det ska hände något när jag är ute och rider. Ibland lite dumdristig, men jag lär mig oftast av mina misstag.
När jag kom i dag gick jag ner till hagen och pekade på honom och meddelade att "nu är det kokta fläsket stekt". Han tittade på mig med öronen framåt och funderade vad jag egentligen menade. Sen gick jag upp till huset och pratade med L och vi tog med oss grejerna och gick ner till stallet och hämtade busen. Jag ryktade medan L mockade. Och mycket riktigt när jag kom till svansen började han vifta med bakbenen. Jag rev i och sen blev det bra. Sen kom nästa problem, att komma upp! Han har lite svårt att stå still herren och efter många om och men kom jag upp. Jag gav mig inte förrän han stod helt still.
Vi red Långsbrovägen och runt till Stertebacken där vi vände och red tillbaka. Måste bara säga att det finns helt underbara ridvägar i Trönö! En dröm är att Nisse och jag ska bli Trönbor någon gång i framtiden. Men tillbaka till ridturen. Jag var mycket bestämd med honom från första början. Mjuk i handen, men bestämd så han skulle fatta att vi inte skulle lalla omkring. Till en början gick allt bra och jag trodde turen skulle bli som en dans på rosor. Fel av mig. När vi red upp Långsbrovägen så travade och galopperade vi lite så jag fick känna på honom lite. Han är otroligt omusklad och har ingen vidare kondis men han gjorde så gott han kunde. När vi kommer en bit upp på vägen så står det en bil parkerad i en y-korsning. Han tittade lite på bilen men gick på framåt. I y-korsningen skulle vi ta höger och jag ställde honom åt det hållet men mitt i svängen står en spark, EN SPARK! PANIK! Birk lägger i backen och backar upp i snödrivan och försöker resa sig men jag vägrar. Jag skänklar på framåt och får honom till slut att vända tillbaka och gå åt det håll vi kom ifrån. Travade och försökte få ner honom i varv vilket gick bra. Sen vände vi om och gick mot bilen och sparken igen. Men så kom jag och tänka på en grej jag såg på Ponnyakuten i förrgår. Där var det en tjej som hade problem med sin ponny som var rädd för diverse saker som låg på backen. Hon fick det tipset att hon skulle ställa hästen FRÅN saken. Så jag gjorde det och det funkade hur bra som helst. Han hade full fokus på vad jag ville och glömde alldeles bort sparken. Red åt vänster i y-korsningen, berömde, travade en bit, vände tillbaka och red in mellan sparken och bilen på den vägen där det var tänkt att vi skulle rida från början. Och den här gången gick det hur bra som helst och utan mankemanger. Sen tränade vi mycket på att ställa åt olika håll och att försöka få honom att gå i form. Det gick jättebra även om han inte orkade så länge. Tränade en hel del på att göra halter också och det var inga problem att göra själva halten, men att stå still kom inte på fråga. Fick göra det flera, flera gånger och det gick bättre och bättre, men inte helt nöjd. Vi vände och red tillbaka. Han var rejält svettig men ändå rätt nöjd när vi kom tillbaka. Jag med för den delen. Men jag såg på honom vad han tänkte, ”måtte dom aldrig släppa upp henne på mig igen, det här var fan jobbigt”. Men L frågade om jag kunde tänka mig att komma någon till gång och ta en omgång med honom och det ville jag ju mer än gärna!
Det är en helt otrolig häst och skulle vi få ordning på honom har L en fantastiskt fin häst! Även om både trav och galopp är tung och jobbig så har han sjujäkla gångarter. Lite muskler och hyfs så skulle han vara en kanonhäst som skulle kunna gå riktigt långt!
Min lille vän Nisse skötte sig mycket bra i dag och graderade upp sig otroligt jämfört med i förrgår då han praktiskt taget var gratis. Han gjorde snällt allt jag bad honom om och travade lugnt och samlat och var enbart underbar i dag. Det är lite roligt när jag får rida lite andra hästar ibland för dels får man lite nytt att bita i samtidigt som uppskattar jag Nisse så mycket mer. Även om man aldrig kommer veta helt säkert med Nisse så känns det som att vi känner varandra, utan och innan. Stor häst i liten kropp med ett enormt hjärta. Vet inte vad jag skulle göra utan min prins <3
Jobb <---> Stallet
I förrgår (söndags) red jag ut med Nisse på kvällskvisten och då kan jag lova att han var billig. Som jag sagt tidigare så brukar ju Rebecca säga att "om han hade varit människa så hade han haft diagnos", -->ADHD<-- och det hade han då. Han var helt fläng när jag skulle göra i ordning honom. Trampade runt som en dåre och klämde fast mig hit och dit, vilket han ALDRIG brukar göra. Sen när vi skulle rida så red jag runt Broberg och Öster och inte en enda gång lyssnade han på mig. Jag försökte med allt. Allt gick bara skit och jag ville bara hem. Men när vi hade 600m kvar så tänkte jag att jag gör ett till försök och vi gjorde lite övergångar i från skritt till trav och från trav till skritt och det gick hur bra som helst! Det finns ingen som förstår sig på den här hästen. Han slutar aldrig att förvåna mig. Men när jag kom tillbaka till stallet så funderade jag länge och sa till mig själv att det kan ju faktiskt inte alltid gå bra.
I går blev det inge ridning alls för min del. Jag var inte ens till stallet. Jag jobbade 7-21
Skoterlegistrar!
Tydligen var det skoterträff just i dag också och först mötte vi två styken killar/tjejer på skotrar som så snällt körde på sidan, stannade och stod still där tills jag och Nisse kommit på sidan. Då körde dom lugnt och försiktigt förbi. Mycket trevligt skoteråkare med andra ord. Däremot när jag kom upp på Västra berget så hör jag hur det kommer skotrar emot oss i full fart. Försökte gå ut mitt i vägen så dom skulle se oss eftersom att det är så kurvigt men när dom väl får syn på oss så ska ni inte tro att dom saktar ner utan dom fortsätter komma i samma tempo. Nisse bli självklart rädd och kastar sig om och börjar springa. Eftersom man varit med förr förstod jag vad som skulle hände och var därför beredd och satt kvar utan problem. Och fastän att dom ser att Nisse kastar sig om med mig och börjar springa så saktar dom inte ner utan tvärt om. Dom börjar gasa och Nisse flyr i vild panik. Som tur var svängde dom av på en avstickare och Nisse lugnade ner sig. Okej att det var jag, men tänk om det har kommit en liten jänta och det har hänt något. Hata skoterligistrar som inte har vett nog att föra sig i trafiken! Efter det här så var Nisse väldigt uppstressad och det tog ett bra tag innan han lugnade ner sig men efter många om och men så kom han ner i varv igen och gick så fint. Sen mötte vi dom här skotrarna igen, och den gången på en gata inne i stan bland en massa villor, men då fick dom så lov att sakta ner. Jag gav dom onda ögat och Nisse var fantastisk den här gången. Dom åkte sakta förbi och Nisse stod still och väntade.
Jag måste försöka hitta någon som kan terapiträna honom med skoter. Jag försöker inte gena förbi problemen utan jag tar tag i dom och tränar på dom tills det går bra.
Var rädd om er och era hästar. Tänk på att dom kanske inte alltid ser er eller tar hänsyn. Ta det säkra före det osäkra!
Pessoa magic system bett
I dag red vi ut den lilla rundan runt klossdammen och jag provade ett nytt bett som Rebecca fått låna hem. Ett pessoa magic system bett. Ett tredelat bett som vid förhållningar ger samma effekt som ett stångbett, men som blir som ett vanligt tredelat vid eftergift. Är det någon som har erfarenhet av det här bettet och kan ge lite feedback?
Han var ganska trött och lugn i dag. Inga fadäsen alls. Vi tog det mest bara lugnt, ska försöka ta en längre tur i morgon.
Dagens Hannah-träning
1. Ett hinder med två blåa plankor (Nisses fasa)
2 och 3. Vanliga räcken
4 och 5. Två små kryss som hoppades studs
6. En oxer med en vattenmatta emellan hindren
7. Ett smalt hinder med en Agria-skylt under
8. En oxer med en stor röd låda under
9. Ett räcke med två sockerbitar under
Vi började med lite lägre hinder men min och Nisses slutgiltiga höjd var 80-90 någonstans och något enstaka på 1m.
Övning 1: Det första vi skulle göra var att rida på en S-formad linje på hinder 1-3. Till en början skulle vi komma i trav och efter varje hinder skulle vi landa i galopp och lägga en liten volt och sedan bryta av och fortsätta i trav till nästa hinder. Efter att vi gjort det några gånger skulle vi komma i galopp hela vägen och utan volter.
Nisse tyckte det första hindret var skitläskigt eftersom han är livrädd för dom blå plankorna. Han stannade då fick han gå fram och ställa sig framför hindret, stå still tills jag sa annat, rida tillbaka och komma igen. Då hoppade han och herre min skapare vad han hoppade. Det var liksom allt eller inget. Jag förstår i och för sig vad det beror på och jag har bara mig själv att skylla. För det första har jag inte hoppat sen i början på november och förra månaden fick han vila en hel del och det gjorde honom crazy i dag. Han var som en furie som for fram. Vi tog oss igenom övningen fast det gick i tvåhundra knyck. Dom andra två hindren hoppade han som ingenting. Det som var lite struligt var att han var så himla stark och låg på i handen och jag hade fått pälsglans på handskarna så tyglarna bara gled ut och blev långa hela tiden. Nästa gång ska jag ta dom flätade tyglarna för dom får jag ett mycket bättre grep med. Hade ett vanligt tredelat bett i dag, men nästa gång blir det det tredelade eggbettet. Funkar bättre på honom när han blir så där stark. När vi gick över till galoppen så gick det fortfarande undan men han hoppade allt utan att tveka och landade i rätt galopp varje gång.
Övning 2: Den gick ut på att vi skulle komma på hindren 4-6. Vi fick välja om vi ville komma i trav eller galopp. Studs mellan 4 och 5 och sedan två galoppsprång till hinder 6.
Kryssen var låga och jag förstod att det skulle gå bra, men oxern var desto högre och när det blir ett glapp så där så blir jag lite orolig för då får han space att försöka kasta sig. Dessutom låg ju den förbannade vattenmattan där emellan och den "ostkrokade" han sig förbi varje gång vi red förbi det hindret. MEN han hoppade det. Första gången kom jag lite väl sakta men jag tänkte att det var bättre att han hoppade linjen än att det blev nå tok. Så kryssen nästan bara travade han över och när vi kom över sista krysset kramade jag om och ramade in honom ordentligt så han inte skulle kunna smita och han hoppade för kung och fosterland. Vi landade, han racade och bockade lite. Men jag hörde Lotta i huvudet "Upp med huvudet! Upp med huvudet!" och han hade ingen chans att få av mig (även om det inte är syftet). Vi gjorde det några gånger till och jag kom endast i trav då jag kände att jag inte ville utmana så mycket och han var jätteduktig.
Övning 3: Då skulle vi komma på ett smalt hinder för känna att vi hade kontroll och kunde få dom raka.
Nisse gillade INTE Agria-skylten! Han backade och backade och backade, medan jag manade framåt. Till slut fick jag honom att gå fram till den, stanna tills jag sa till och då kunde vi lägga en volt och komma på den i trav. Och tack vare att jag kommit på vikten med att ha skänklarna på plats hade han ingen chans att smita. Han tvekade och kollade av mig om jag verkligen var med och det var jag så då drog han på och hoppade! Hurra för min lilla pålle som knappt kunde gå över en bom för ett år sedan utan att kasta sig och sticka. Även det här gjorde vi några gånger och jag kom i trav och landade i galopp, tyvärr i fel många gånger.
Övning 4: Vi skulle komma på hinder 7-9. Hoppa 7, runda 6 och komma på 8 och 9. Och Nisse är skeptisk till alla nya hinder. Har han hoppat det en gång så är det ingen fara, men innan man har gjort det så är han otroligt fessig av sig. Gäller som sagt att rama in honom ordentligt och hålla sig lugn. Sen kändes hindren så otroligt höga för att hoppa dom första gången så jag bad om att få hoppa hinder 8 och 9 en gång först och att hon la ner den bakre bommen på oxern. Så när det var min tur började jag med att gå fram till oxern, låta honom titta på lådan, lägga en volt och komma på dom båda hindren. Egentligen hade jag tänkte hoppa 8 och sedan lägga en volt och hoppa 9, men när vi hoppade 8 hade han för det första sån jäkla fart så jag han inte med någon volt och sen sög han tag i 9 och hoppade det superlätt. Inte den minsta tvekan. Sen kunde jag komma på 7,8,9. Även det gick bra.
Övning 5: Blev att vi gjorde bana av det hela och den gick så här; kryssen, oxern, s-linjen, smala hindret, oxer och räcke ut.
Första gången vi kom så sprang han på sidan första gången på hela träningen på oxerna efter kryssen. Men jag red igen och kramade om med skänklarna och han hoppade. Sen gick det lite väl fort på s-linjen så jag fick lägga några volter här och där, men han hoppade allt och Hannah tyckte vi skulle vara riktigt nöjd och på de två sista hindren kändes han mycket lugnare och finare. Han hade tyvärr lite för mycket energi i dag, fick han aldrig att lugna ner sig riktigt. Men det beror ju som sagt på att han vilat mycket i december.
Summering: Jag är jättenöjd med tanke på i vilken kondition vi är i och bara det att han hoppade alla hindren känns ju kanonbra! Vi är absolut på väg åt rätt håll! Och att han har slutat med att sticka på sidan, kasta sig och grisnita är så sjuk underbart. Dagens pass höjde verkligen mitt självförtroendet och nu vill jag inge hellre än att träna hoppningen och komma igång! Längtar efter Lotta-träningarna. Hannah i all ära, men det finns ingen som Lotta. Nisse och jag skulle aldrig ha varit där vi är i dag om det inte hade varit för Lotta och därför var det första jag gjorde när jag kom hem att skicka ett sms och berätta om hur duktig Nisse varit och hur bra det kändes. För är det någon jag verkligen ser upp till och lyssnar på så är det Lotta. Min guru!
Det enda jag egentligen känner var lite tråkigt var att han var så himla stark och på, men som sagt så är det enbart mitt fel så nu ska jag börja köra i gång med honom ordentligt igen så vi får någon ordning på farten.
Titta!
Jag har ju nästan glömt att jag måste visa den superfina julklappen jag fick av Sara
Blödig som jag är började jag grina. Det är ju så himla fint! SuperSötaSara <3
Övergångar
Kyla och elände!
Det finns en lång gångväg där det är öppet och superlämpligt att springa så där övade vi lite galoppfattningar och säga vad man vill men helt underbara fattningar i dag. Inte en enda där han behövde öka för att fatta utan lugnt och fint trampade han i väg. Sen att få stopp på honom var en annan sak men vi hade bra med stoppsträcka som tur var. Sen skrittade och travade vi upp för Österbackarna och jag tycker det är så himla mysigt att rida där nu på vintern. Jag är en liten fönsterkikare när jag rider förbi. Tycker det ser så himla mysigt ut i varenda hus där. Nisse gillar också att gå där då det är mycket att titta på.
När vi var hemma på "våran väg" igen så hör jag hur det kommer två skotrar bakom oss och eftersom att det är skog och kurvor så såg dom inte oss. Så jag hoppade av och vände mig om så dom kanske kunde se min pannlampa vilket dom gjorde. Först försökte jag in på något ställe så dom kunde åka förbi men det fanns ingenstanns så jag vände och gick emot dom istället. Nisse tycker det är rätt okej så länge han ser vart han har dom och dom inte kommer i full kareta mot honom. Hästen var hur snäll som helst och bara gick förbi skotrarna som försiktigt började åka när vi passerade dom. Skulle verkligen vilja träna honom med skotrarna och lära honom att dom är ofarliga. Likaså med skidåkare!
Tolkning och skritt-tur
I dag passade jag och mina kära vänner på att tolka lite med Nisse innan två av dom åker tillbaka till Norge. Nisse hade stått i två dagar och var mycket pigg. Lite för lycklig för sitt eget bästa när han väl förstod att vi skulle tolka. Trampade framåt och bakåt hela tiden. Han vill så gärna och blir lite ivrig. Emelie som varit med förr fick ta första turen i fall han skulle få för sig att toka sig lite. Skrittade (så gott det gick) och värmde och sen travade och galopperade vi lite. Släppte på honom i uppförsbackarna och jag skrattade så tårarna rann. Jag var säker på att om jag vände mig om skulle jag se Emelie i en snödriva, men hon satt kvar. Superduktiga Empan. Vi red ner till djurkyrkogården och tillbaka. Ett tag gick det så jävla fort så jag trodde att Empan skulle lyfta med pulkan. Ner till gården igen och där bytte Emelie och Anna plats. Det var första gången för Anna som hon tolkade så vi tog det lugnt. Hon var superduktig och vi provade att trava och även det gick super. Nisse hade lugnat ner sig och visade sig från sin bästa sida. Men när vi kom i en en S-kurva så fattade Nisse galopp, mycket lugnt och fint så vi höll samma tempo som i traven, men det blev för mycket för Anna. "NEJ NEJ NEJ!" hörde jag sen poff in i en snödriva. Ingen kom till skada! Åter igen skrattade jag så tårarna sprutade! :D Sen turades tjejerna om att åka efter Nisse.
När dom hade fått nog så skulle Anna och hennes kille åka hem till sig och jag och Emelie bestämde att vi skulle skritta ut med Nisse och Nimbus. Nisse var ko-lugn och som en helt annan häst. Men andra ord skulle han behöva tolka oftare. Vi skrittade runt Klossdammen och jag red på långa tyglar i stort sett hela vägen. Utanför Klossdammens dagis hände det något mystisk, ja jag fattar inte än vad som hände. Farfar ringde och jag plockade upp mobilen och svarade och vips så tror jag att jag petade i foten i snövallen (SJUKT MYCKET SNÖ) och så flyttar Nisse sig lite raskt åt andra hållen var på jag tappar balansen, fastnar med min vinterridstövel under kåpan och får inte något som helst stöd och faller av. Med farfar i örat och Nisse i andra hör jag farfar fråga "Vad gör du?". "Jag ramlade av" var svaret han fick. Nisse bara stod och tittade på mig och funderade nog lika mycket som jag över vad som hände. Men allt gick bra och jag hoppade upp igen och vi red hemåt. Mer var det inte med det. 
