I dag har jag däremot tagit igen gårdagen genom att först rida Birk, en jobbarkompis unghäst som hon har problem med och sen Nisse.

Birk är en, som L säger så fint, "gatukorsning" mellan halvblod och kallblod. Jag skulle vilja påstå att han ser ut som ett halvblod men beter sig som ett kallblod. För ungefär ett år sedan började jag hjälpa L med honom och vi fick ganska bra ordning på honom. Sen hände det en massa saker och ridningen blev åsidosatt och Birk tappade det vi lärt honom.

Han har lite fasoner för sig och har skrämt sin ägare. Birk tar gärna en liten mumsbit om han får chansen och att bli borstad i svansen är inte heller någon höjdare så då viftar han gärna med bakbenen. L påminde mig om att hon hade sviter än i dag efter den fina lårkakan han gett henne. Sen ska han tydligen löpt amok med både ägare och andra ryttare. Då ringer man mig, orädd och envis som fan själv! Och sen ÄLSKAR jag ju utmaningar. Jag vet inte om det är en för- eller nackdel, men jag är totalt orädd för att det ska hände något när jag är ute och rider. Ibland lite dumdristig, men jag lär mig oftast av mina misstag.

När jag kom i dag gick jag ner till hagen och pekade på honom och meddelade att "nu är det kokta fläsket stekt". Han tittade på mig med öronen framåt och funderade vad jag egentligen menade. Sen gick jag upp till huset och pratade med L och vi tog med oss grejerna och gick ner till stallet och hämtade busen. Jag ryktade medan L mockade. Och mycket riktigt när jag kom till svansen började han vifta med bakbenen. Jag rev i och sen blev det bra. Sen kom nästa problem, att komma upp! Han har lite svårt att stå still herren och efter många om och men kom jag upp. Jag gav mig inte förrän han stod helt still.

Vi red Långsbrovägen och runt till Stertebacken där vi vände och red tillbaka. Måste bara säga att det finns helt underbara ridvägar i Trönö! En dröm är att Nisse och jag ska bli Trönbor någon gång i framtiden. Men tillbaka till ridturen. Jag var mycket bestämd med honom från första början. Mjuk i handen, men bestämd så han skulle fatta att vi inte skulle lalla omkring. Till en början gick allt bra och jag trodde turen skulle bli som en dans på rosor. Fel av mig. När vi red upp Långsbrovägen så travade och galopperade vi lite så jag fick känna på honom lite. Han är otroligt omusklad och har ingen vidare kondis men han gjorde så gott han kunde. När vi kommer en bit upp på vägen så står det en bil parkerad i en y-korsning. Han tittade lite på bilen men gick på framåt. I y-korsningen skulle vi ta höger och jag ställde honom åt det hållet men mitt i svängen står en spark, EN SPARK! PANIK! Birk lägger i backen och backar upp i snödrivan och försöker resa sig men jag vägrar. Jag skänklar på framåt och får honom till slut att vända tillbaka och gå åt det håll vi kom ifrån. Travade och försökte få ner honom i varv vilket gick bra. Sen vände vi om och gick mot bilen och sparken igen. Men så kom jag och tänka på en grej jag såg på Ponnyakuten i förrgår. Där var det en tjej som hade problem med sin ponny som var rädd för diverse saker som låg på backen. Hon fick det tipset att hon skulle ställa hästen FRÅN saken. Så jag gjorde det och det funkade hur bra som helst. Han hade full fokus på vad jag ville och glömde alldeles bort sparken. Red åt vänster i y-korsningen, berömde, travade en bit, vände tillbaka och red in mellan sparken och bilen på den vägen där det var tänkt att vi skulle rida från början. Och den här gången gick det hur bra som helst och utan mankemanger. Sen tränade vi mycket på att ställa åt olika håll och att försöka få honom att gå i form. Det gick jättebra även om han inte orkade så länge. Tränade en hel del på att göra halter också och det var inga problem att göra själva halten, men att stå still kom inte på fråga. Fick göra det flera, flera gånger och det gick bättre och bättre, men inte helt nöjd. Vi vände och red tillbaka. Han var rejält svettig men ändå rätt nöjd när vi kom tillbaka. Jag med för den delen. Men jag såg på honom vad han tänkte, ”måtte dom aldrig släppa upp henne på mig igen, det här var fan jobbigt”. Men L frågade om jag kunde tänka mig att komma någon till gång och ta en omgång med honom och det ville jag ju mer än gärna!

Det är en helt otrolig häst och skulle vi få ordning på honom har L en fantastiskt fin häst! Även om både trav och galopp är tung och jobbig så har han sjujäkla gångarter. Lite muskler och hyfs så skulle han vara en kanonhäst som skulle kunna gå riktigt långt!

Min lille vän Nisse skötte sig mycket bra i dag och graderade upp sig otroligt jämfört med i förrgår då han praktiskt taget var gratis. Han gjorde snällt allt jag bad honom om och travade lugnt och samlat och var enbart underbar i dag. Det är lite roligt när jag får rida lite andra hästar ibland för dels får man lite nytt att bita i samtidigt som uppskattar jag Nisse så mycket mer. Även om man aldrig kommer veta helt säkert med Nisse så känns det som att vi känner varandra, utan och innan. Stor häst i liten kropp med ett enormt hjärta. Vet inte vad jag skulle göra utan min prins <3