Dom utlovade bilderna
2011-02-15 / 11:44:54/
Här kommer några av dom bilder Sara tog på mig och Nisse 10/2-11
Hästar hit och dit
2011-02-13 / 23:13:08/
I går tog jag och Nisse oss en lite senare tur i mörkret och det blev en del skritt och trav bara. Inge märkvärdigt. Red fritt och ställde inga krav.
I dag har jag och Lotta gett oss ut med hennes hästar. Jag på Birk och hon på Maggie. Vi skrittade runt Rönningen en sväng och det är en otroligt skillnad på honom. Jag vet inte om det beror på att Maggie var med eller om det var för all träning Lotta lagt ner på honom nu. Men han var mycket mer framåt och på allerten, jätteroligt! Samtidigt var han lugn och avslappnad.
Nisse och jag gjorde två rundor runt klossdammen nu så här på kvällskvisten. Tränade på galoppfattningar och han gjorde det riktigt bra. Ju fler fattningar han gjorde desto finare och avslappnad kändes han. Rikigt nöjd. Dock är han inte hundra. En liten formsvacka tro? Det blir i alla fall bättre och bättre och det är ju huvudsaken. Jag är SUPERNÖJD med Pessoa-bettet i alla fall. Vilken skillnad det är när jag rider med det. Rekommenderar det verkligen.
I dag har jag och Lotta gett oss ut med hennes hästar. Jag på Birk och hon på Maggie. Vi skrittade runt Rönningen en sväng och det är en otroligt skillnad på honom. Jag vet inte om det beror på att Maggie var med eller om det var för all träning Lotta lagt ner på honom nu. Men han var mycket mer framåt och på allerten, jätteroligt! Samtidigt var han lugn och avslappnad.
Nisse och jag gjorde två rundor runt klossdammen nu så här på kvällskvisten. Tränade på galoppfattningar och han gjorde det riktigt bra. Ju fler fattningar han gjorde desto finare och avslappnad kändes han. Rikigt nöjd. Dock är han inte hundra. En liten formsvacka tro? Det blir i alla fall bättre och bättre och det är ju huvudsaken. Jag är SUPERNÖJD med Pessoa-bettet i alla fall. Vilken skillnad det är när jag rider med det. Rekommenderar det verkligen.
Fattig men nöjd
2011-02-12 / 23:07:45/
Jag och Sara har gått lös ordentligt i dag. Två hästtokiga tjejer i hästaffärer är en farlig kombination. Men så mysigt och roligt jag haft det. Du är en pärla Sara. Tusen tack för en helt underbar dag. You made my day!
Dagens fynd:
Ett par Roeckl "vinterhandskar" i skinn. Dom är inte supertjock så dom passar alldeles utmärkt att ha i mellanperioderna eller om man ska ta ett pass i ridhuset.
Hästsalva till Nisses ben som han fått nå skorv på. Vet inte riktigt vad det är men jag ska försöka smöja med det här och se om det blir bättre.
En Wellington Classic! Är så supernöjd med den. Snygg och helt underbart skön!
Nöjd, nöjd, nöjd!
Fick tips av Sara om att det här skulle vara superbra så jag köpte en sån när jag ändå var på g liksom. Varför spara? Man lever ju bara en gång!
Eftersom att "någon" eller "några" sprängt sig ur hagen och gjort plockepinn av den så behövdes ett nytt handtag då det gamla knappt gick att kalla handtag längre.
Nisse fick en remontnosgrimma då han börjat tugga på bettet ibland. Tänkte prova och se om det hjälper och om inte annat kan det vara bra att variera.
Han fick också ett nytt fleecetäcke då det andra var alldeles förstort och nu var det här nästan tvärt om. Magen hänger ut och han ser ut att behöva banta. Men det är varmt och gött och duger att ha som pyjamas på nätterna.
Hejdå pengarna! Men shoppingbegäret är stillat! Frid i själen
Dagens fynd:
Ett par Roeckl "vinterhandskar" i skinn. Dom är inte supertjock så dom passar alldeles utmärkt att ha i mellanperioderna eller om man ska ta ett pass i ridhuset.
Hästsalva till Nisses ben som han fått nå skorv på. Vet inte riktigt vad det är men jag ska försöka smöja med det här och se om det blir bättre.
En Wellington Classic! Är så supernöjd med den. Snygg och helt underbart skön!
Nöjd, nöjd, nöjd!
Fick tips av Sara om att det här skulle vara superbra så jag köpte en sån när jag ändå var på g liksom. Varför spara? Man lever ju bara en gång!
Eftersom att "någon" eller "några" sprängt sig ur hagen och gjort plockepinn av den så behövdes ett nytt handtag då det gamla knappt gick att kalla handtag längre.
Nisse fick en remontnosgrimma då han börjat tugga på bettet ibland. Tänkte prova och se om det hjälper och om inte annat kan det vara bra att variera.
Han fick också ett nytt fleecetäcke då det andra var alldeles förstort och nu var det här nästan tvärt om. Magen hänger ut och han ser ut att behöva banta. Men det är varmt och gött och duger att ha som pyjamas på nätterna.
Hejdå pengarna! Men shoppingbegäret är stillat! Frid i själen
SHOPPING!
2011-02-12 / 01:15:48/
I morgon fredag ska jag och Sara på shoppingresa till Gävle och Valbo. Som jag är taggad och förväntansfull! Har i alla fall bestämt mig för att köpa en ny hjälm, en Wellington Classic.
Sen behöver jag ett par nya ridhandskar. Ett par övergångshandskar mellan dom supertjocka och dom supertunna. Får se vad jag hittar för spännande. Har en känsla av att det kommer bli en dyr resa. Återkommer med lägesrapport i morgonkväll. Åååh längtar!!
Longering, Hoppning och Vaccination
2011-02-12 / 01:03:10/
I onsdags longerade jag gossen lite och tränade lite från marken eftersom att jag tycker att han har varit lite uppnosig och inte riktigt lyssnat på mig från marken. Men konstigt nog så lyssnade han jättebra just då och gjorde det jag bad honom om. Det enda han har lite svårt att lyssna på är när jag vill att han ska bryta av från trav till skritt. Men ju mer jag övar desto bättre går det.
I går torsdag var jag och Nisse upp på SORF och hoppade lite. Sara och Anna var där och hjälpte mig bygga fram en studsserie på fyra bommar. Dom la upp bommarna på sockerbitar på varannan sida då det inte var höjden vi var ute efter. Nisse har svårt att ligga steget före. Han ser bara här och nu och när han väl hoppat ett hinder tror han att det är färdigt och att man slipper göra något mer. Men så enkelt är det inte. Gjorde den här övningen just för att han ska tänka efter vad som kommer här näst och fokusera.
Sara hade ställt upp ett till hinder på sidan om linjen som jag kunde hoppa fram lite på. Eftersom att han varit som han varit efter hinderolyckan så har jag valt att travhoppa varje nytt hinder en gång först innan jag tar det i galopp, men nu känner jag att det är dags att lära honom av med det och ta det i galopp redan från början så jag styrde mot det lilla blå sockerbitshindret och han hoppade utan att tveka och det kändes kanonbra. När jag kom på studslinjen så hoppade han första men la sedan av, men med tanke på att det var så pass lågt så styrde jag tillbaka honom och sen fick han så gott kliva över resten av serien. Sen kom vi om och då hoppade han. Ibland måste man vara lite hård på honom. Landade i korsgalopp några gånger, men sen längde vi avståndet mellan tredje och sista hindret och då började han landa i rätt galopp.
Han kändes inte helt hundra och ville inte bjuda som vanligt. Men jag har kommit fram till att det kan ha och göra med att han stått en del och är rätt stel. Han är en sån häst som måste hållas igång hela tiden, det är då han funkar som bäst. I vilket fall som helst så försökte han så gott han kunde och mer begär jag inte. Sara fotade och jag lovar att jag ska lägga upp lite bilder bara hon skickat dom.
I och med gårdagens oväder så lät Rebecca hästarna stå inne på morgonen och så skulle jag släppa ut dom när dom väl plogade vägen ner till stallet. Kl. 14.30 kunde jag släppa ut dom... Gissa om dom klättrade på väggarna. H hade gett dom mat och vatten under hela dagen så det gick ingen nöd på dom. Men glad blev dom när dom fick springa av sig lite i hagen. Jag gjorde klart stallet och när jag väl tog in Nisse ringde Rebecca och berättade att veterinären var på väg för årliga vaccinationen. Det var snabbt avklarat och jag och Nisse begav oss ut på en korttur. Skrittade mestadels och travade en del. Gjorde mycket skänkelvikningar från sida till sida på vägen. Gick riktigt bra och jag tycker att han börjar kännas bättre i högern till och med. Jätteroligt! Veterinären sa att vi kunde rida på som vanligt, men inte nå hårdare pass de närmsta 5-6 dagarna. Vilket är bra för vi behöver stärka oss lite eftersom att han stått en del. Så det blir en hel del mysiga skritturer. Och för att inte tala om snöplumsning!
I går torsdag var jag och Nisse upp på SORF och hoppade lite. Sara och Anna var där och hjälpte mig bygga fram en studsserie på fyra bommar. Dom la upp bommarna på sockerbitar på varannan sida då det inte var höjden vi var ute efter. Nisse har svårt att ligga steget före. Han ser bara här och nu och när han väl hoppat ett hinder tror han att det är färdigt och att man slipper göra något mer. Men så enkelt är det inte. Gjorde den här övningen just för att han ska tänka efter vad som kommer här näst och fokusera.
Sara hade ställt upp ett till hinder på sidan om linjen som jag kunde hoppa fram lite på. Eftersom att han varit som han varit efter hinderolyckan så har jag valt att travhoppa varje nytt hinder en gång först innan jag tar det i galopp, men nu känner jag att det är dags att lära honom av med det och ta det i galopp redan från början så jag styrde mot det lilla blå sockerbitshindret och han hoppade utan att tveka och det kändes kanonbra. När jag kom på studslinjen så hoppade han första men la sedan av, men med tanke på att det var så pass lågt så styrde jag tillbaka honom och sen fick han så gott kliva över resten av serien. Sen kom vi om och då hoppade han. Ibland måste man vara lite hård på honom. Landade i korsgalopp några gånger, men sen längde vi avståndet mellan tredje och sista hindret och då började han landa i rätt galopp.
Han kändes inte helt hundra och ville inte bjuda som vanligt. Men jag har kommit fram till att det kan ha och göra med att han stått en del och är rätt stel. Han är en sån häst som måste hållas igång hela tiden, det är då han funkar som bäst. I vilket fall som helst så försökte han så gott han kunde och mer begär jag inte. Sara fotade och jag lovar att jag ska lägga upp lite bilder bara hon skickat dom.
I och med gårdagens oväder så lät Rebecca hästarna stå inne på morgonen och så skulle jag släppa ut dom när dom väl plogade vägen ner till stallet. Kl. 14.30 kunde jag släppa ut dom... Gissa om dom klättrade på väggarna. H hade gett dom mat och vatten under hela dagen så det gick ingen nöd på dom. Men glad blev dom när dom fick springa av sig lite i hagen. Jag gjorde klart stallet och när jag väl tog in Nisse ringde Rebecca och berättade att veterinären var på väg för årliga vaccinationen. Det var snabbt avklarat och jag och Nisse begav oss ut på en korttur. Skrittade mestadels och travade en del. Gjorde mycket skänkelvikningar från sida till sida på vägen. Gick riktigt bra och jag tycker att han börjar kännas bättre i högern till och med. Jätteroligt! Veterinären sa att vi kunde rida på som vanligt, men inte nå hårdare pass de närmsta 5-6 dagarna. Vilket är bra för vi behöver stärka oss lite eftersom att han stått en del. Så det blir en hel del mysiga skritturer. Och för att inte tala om snöplumsning!
Long time no see!!
2011-02-09 / 00:13:42/
Jag slår mig själv på handen och säger "Fyyyyyyyy!" Jag vet. Men helt ärligt så har det inte hänt mycket sen sist heller. Nisse har fått vila en hel del p.g.a. lite olika anledningar. Vi var i väg på en markarbetsträning för Guggi som heter duga. Nisse hade träningsvärk i två dagar stackarn.
Så här såg banan ut
1. Först skulle vi trava över några bommar som låg upphöjda med sockerbitar på varannan sida. Han skötte sig fint. I början snubblade han en del och jag ville gärna hålla honom lite kort eftersom att jag inte vill att han ska springa på men Guggi sa åt mig att jag måste våga lita på honom och snällt lägga fram handen så han kunde sträcka ut sig över bommarna. Och mycket riktigt så gick han mycket bättre.
2. Gick ut på att vi skulle hoppa på en båge. Dom två yttre hindren var sockerbitshinder och sen ett vanligt räcke i mitten. Hoppade i båda varv. Han var lite väl på och het i den här övningen. Han ville gärna ligga på och ösa och i och med det så "missade" han oftast det sista hindret då han sprang på sidan om. Jag orkade inte hålla honom riktigt. Men ju mer vi hoppade desto bättre blev han.
3. Var en linje med 3 hinder med en markbom framför varje hinder. Det blev som en studs-serie. Nu minns jag inte riktigt hur det gick men jag tror det blev ett stopp på andra hindret så jag ställde honom framför och tog om det igen och så stannade han på sista hindret och så tog vi om det igen och sen hoppade han det varje gång. Numer märker man på honom hur LYCKLIG han är när han får hoppa. Förr tyckte han mest det var pest och pina då han var osäker och rädd för att göra fel. Nu är det öronen framåt och ladda allt vad man kan. Störst bäst och vackrast, om man frågar honom själv.
4. Här skulle vi hoppa och räkna galoppsprången. Till en början skulle vi få det till sex jämna och det gick kalas. Sen skulle vi samla och rida på sju språng för att sedan öka och rida på sex språng igen. Sen höjde Guggi och vi skulle komma på 5 språng. Inga problem för DuracellNisse.
Var superdupernöjd med honom och jag till och med fällde en tår när vi gick ut till transporten. Till alla er som inte tror på oss, släng er i väggen. Jag var så stolt över honom. Mammas hjärta <3
Sen har vi även varit på löshoppning för Birgitta med elever. Vi började med att gå några varv och när han väl förstod vad det handlade om så taggade han till och öronen åkte fram. Birgitta sa att när en av eleverna sa till så kunde jag släppa honom. När jag släppte honom så klev det ut en tjej på varje sida om Nisse för att stoppa upp honom. När Birgitta gav klartecken flyttade den ena tjejen på sig medan den andra smackade på. Vad händer? Jo, Nisse skriker till och beger sig av i full fart framåt i ridhuset. Han nästan sprang på väggarna och när han kom till hindren fanns det ingen tvekan utan han hoppade som aldrig förr. Mamma blev så glad! Tjejerna stoppade upp honom igen så han fick stanna och fundera lite. Sen höjde dom och släppte honom lös igen. Det slutade med att han hoppade 110-120cm. Han rev det en gång sen fick han stanna och fundera lite och sen hoppade han samma hinder och klarade det utan problem. Det Birgitta kunde se var att när han hoppade dom högre hindren så vickade han lite på baken, vilket jag har känt när jag hoppat honom men trott det berott på att han kommit konstigt eller så men det är tygligen för att han drar ihop bakbenen istället för att sträcka ut dom och vrider lite på bakdelen för att inte riva hindret. Och då klickade det. Jag har inte känt det förr, utan det började efter olyckan med bommen som fastnade mellan bakbenen. Han är superrädd att slå i och gör allt han kan för att inte riva. Tipset jag fick var att jag skulle rida små, bredare hinder så han får chansen att sträcka ut sig. Något som var roligt att höra var att dom tyckte han hade mycket energi och var väldigt framåt. Birgitta tyckte det var så roligt att se hon med all enrgi och vilja att hela tiden göra mer och bättre.
Så här såg banan ut
1. Först skulle vi trava över några bommar som låg upphöjda med sockerbitar på varannan sida. Han skötte sig fint. I början snubblade han en del och jag ville gärna hålla honom lite kort eftersom att jag inte vill att han ska springa på men Guggi sa åt mig att jag måste våga lita på honom och snällt lägga fram handen så han kunde sträcka ut sig över bommarna. Och mycket riktigt så gick han mycket bättre.
2. Gick ut på att vi skulle hoppa på en båge. Dom två yttre hindren var sockerbitshinder och sen ett vanligt räcke i mitten. Hoppade i båda varv. Han var lite väl på och het i den här övningen. Han ville gärna ligga på och ösa och i och med det så "missade" han oftast det sista hindret då han sprang på sidan om. Jag orkade inte hålla honom riktigt. Men ju mer vi hoppade desto bättre blev han.
3. Var en linje med 3 hinder med en markbom framför varje hinder. Det blev som en studs-serie. Nu minns jag inte riktigt hur det gick men jag tror det blev ett stopp på andra hindret så jag ställde honom framför och tog om det igen och så stannade han på sista hindret och så tog vi om det igen och sen hoppade han det varje gång. Numer märker man på honom hur LYCKLIG han är när han får hoppa. Förr tyckte han mest det var pest och pina då han var osäker och rädd för att göra fel. Nu är det öronen framåt och ladda allt vad man kan. Störst bäst och vackrast, om man frågar honom själv.
4. Här skulle vi hoppa och räkna galoppsprången. Till en början skulle vi få det till sex jämna och det gick kalas. Sen skulle vi samla och rida på sju språng för att sedan öka och rida på sex språng igen. Sen höjde Guggi och vi skulle komma på 5 språng. Inga problem för DuracellNisse.
Var superdupernöjd med honom och jag till och med fällde en tår när vi gick ut till transporten. Till alla er som inte tror på oss, släng er i väggen. Jag var så stolt över honom. Mammas hjärta <3
Sen har vi även varit på löshoppning för Birgitta med elever. Vi började med att gå några varv och när han väl förstod vad det handlade om så taggade han till och öronen åkte fram. Birgitta sa att när en av eleverna sa till så kunde jag släppa honom. När jag släppte honom så klev det ut en tjej på varje sida om Nisse för att stoppa upp honom. När Birgitta gav klartecken flyttade den ena tjejen på sig medan den andra smackade på. Vad händer? Jo, Nisse skriker till och beger sig av i full fart framåt i ridhuset. Han nästan sprang på väggarna och när han kom till hindren fanns det ingen tvekan utan han hoppade som aldrig förr. Mamma blev så glad! Tjejerna stoppade upp honom igen så han fick stanna och fundera lite. Sen höjde dom och släppte honom lös igen. Det slutade med att han hoppade 110-120cm. Han rev det en gång sen fick han stanna och fundera lite och sen hoppade han samma hinder och klarade det utan problem. Det Birgitta kunde se var att när han hoppade dom högre hindren så vickade han lite på baken, vilket jag har känt när jag hoppat honom men trott det berott på att han kommit konstigt eller så men det är tygligen för att han drar ihop bakbenen istället för att sträcka ut dom och vrider lite på bakdelen för att inte riva hindret. Och då klickade det. Jag har inte känt det förr, utan det började efter olyckan med bommen som fastnade mellan bakbenen. Han är superrädd att slå i och gör allt han kan för att inte riva. Tipset jag fick var att jag skulle rida små, bredare hinder så han får chansen att sträcka ut sig. Något som var roligt att höra var att dom tyckte han hade mycket energi och var väldigt framåt. Birgitta tyckte det var så roligt att se hon med all enrgi och vilja att hela tiden göra mer och bättre.