I dag har jag ridit båda grabbarna. Jag började med att ge dom lunch, mocka, lägg mat i blöt och fylla på vatten. Sen efter att funderat länge så beslöt jag mig för att ta Nisse först för att det skulle bli lämpigast. Nimbus har lite svårt att stå själv inne i stallet och Nisse ha lite svårt att stå ute själv, men jag vill att han lär sig. Så när jag ridit Nisse la jag på honom bogskydd och täcke och sen fick han stå inne tills jag var helt klar med Nimbus. Då ledde jag ut Nisse och gav honom lite hö i hagen och sen kunde jag ta ut Nimbus och rida i väg med honom utan att någon utav dom behövde bli hysterisk.

Nisse slutar som sagt aldrig att förvåna mig. I dag red jag baklänges runt Öster och Broberg. Och hästen var suverän. Nu är det så här, jag är inget proffs och inte Nisse heller. Vi är två glada amatörer och även om jag ridit i många år betyder det inte att jag kan allt och är jätteduktig. Jag lär mig nya saker varje dag och ingen är gladare än jag över att vi båda gör framsteg. I dag så klickade traven! Han gjorde superfina övergångar och jag har haft väldigt svårt att samla honom och det många gånger blivit så att jag låter honom springa i väg litegran i traven och i och med det blir det svårt att sitta ner men i dag bara hände det! Han flöt i väg i en helt underbar samlad och lätt trav. Jag var noga med att inte låta honom springa i väg och det var helt otroligt. Jag var tvungen att lägga upp stigbyglarna och prova och jag satt mjukt och studsade inte det minsta. Jag ställde honom åt båda håll och han bara trampade på så lugnt och fint framåt. Ja, jag var alldeles rörd. Klappade och berömde och för att vara på den säkra sidan provade jag några gånger till och det funkade lika bra alla gångerna. Kära Lotta brukar alltid säga "vi tar det engång till för ibland har man tur". Hon menar att man ska kontrollera att det hände för att man gjorde rätt och inte för att man hade lite tur vilket jag tycker är ett superbra tips. Jag var supernöjd med min lilla kille och varje gång jag tittade på honom i hagen slog hjärtat ett extra slag, det kommer det alltid göra för honom.



Nibbe gick det desto sämre med. Nimbus är inte van att rida ut själv och är därför ganska spänd för allt och alla. Vi red runt Klossdammen. Det började när vi kom till Annas hästar så kom det en kille med en barnvagn och en liten kille på pulka och den var ju läskig. Han blev spänd, mer än så var det inte. Sen när vi skulle under första viadukten hade vi ju lite otur för precis när vi skulle gå under så kom en stor lastbil och körde över och då blev vi som en pinne igen. Samma sak som jag provade på Birk i går provade jag på Nibbe i dag, just det där att ställa i från det läskiga och det funkar hur bra som helst. Provade även på Nisse när vi passerade traktorer. Handlar mycket om att arbeta dom och få dom att koncentrera sig på något annat än det där läskiga. Nimbus och jag provade trava och det kändes rätt hopplöst och efter att jag ridit klart var jag tvungen att höra med Rebecca hur hon brukade uppleva honom och jag fick det bekräftat att vi upplevde samma sak. Han bet tag i bettet och körde upp huvudet. Nu har Nimbus en lugn trav, men otroligt långa kliv så det känns väldigt vingligt och när han biter tag på det där sättet så är det rätt omöjligt att göra något åt det. Men så fort jag kom ner i skritt så kunde jag få honom hyfsad framåt och i form. Sen försökte jag ställa honom och hela tiden så upplevde jag att han ville gå lite lätt ställd åt höger så jag försökte ställa åt vänster och där bet han gärna tag och blev väldigt tung. Nu red vi bara en kort sväng och jag kände mest på honom, mycket mer än så han jag inte. Galoppen är dock gudomlig, luftig och fin!